Energicertifikat

Energicertifikatet rangordnar byggnaderna

Med hjälp av energicertifikatet kan konsumenterna jämföra olika byggnaders energiprestanda. I energicertifikatet anges byggnadens behov av uppvärmningsenergi, el för anordningar (fastighetsel), kylenergi samt ett energiprestandavärde som uträknats på basis av dem och ställts i relation till bruttoarean. Energiprestandavärdet bestämmer byggnadens energiklass på skalan A-G. Fastigheter av klass A förbrukar minst energi, av klass G mest.

Vanliga byggnader av klass D

Det bästa energicertifikatet får en byggnad som har bra värmeisolering i klimatskärmen (ytterväggar, fönster, tak och golv), är tätt och har ventilation med värmeåtervinning. Ett vanligt hus som byggts enligt 2008 års byggbestämmelser placerar sig ofta i klass D.

Energicertifikatet för nya byggnader baserar sig på kalkylerade värden, certifikatet för befintliga byggnader på faktisk förbrukning. Energicertifikatet för små bostadshus baserar sig alltid på kalkylerad förbrukning. Uppvärmningsformen påverkar inte byggnadens energiklass.

När behövs energicertifikat?

Energicertifikat krävs för alla nya byggnader. Energicertifikaten för byggnader baserar sig på EU-direktivet om byggnaders energiprestanda. Certifikatet ska utarbetas vid ansökan om bygglov och utfärdas av fastighetens huvudplanerare.

• Från och med 2009 krävs energicertifikat för befintliga fastigheter när fastigheten eller delar av den säljs eller hyrs ut.
• Energicertifikatet för små bostadshus, dvs. småhus och bostadsbolag på högst sex bostäder, är frivilligt.
• Energicertifikatet för övriga byggnader lämpar sig för stora bostadshus och servicefastigheter.
• I bostadsbolag används ett energicertifikat som ingår i disponentintyget.

Energicertifikaten för byggnader baserar sig på EU-direktivet om byggnaders energiprestanda. I Finland trädde lagen och förordningen om energicertifikat för byggnader i kraft 1.1.2008.