Trafiksystemet och mobilitetsstyrning

Trafikmängderna och fördelningen på olika fortskaffningssätt – och därmed trafikens energiförbrukning och miljöeffekter – påverkas framför allt genom hantering av trafiksystemet och planering av markanvändningen. Samhällsstrukturen och olika trafikformers infrastruktur och tjänster måste utvecklas så att det behövs färre bilar än i dag för resor och transporter och så att energieffektivare fortskaffningssätt – att gå, cykla och åka kollektivt – blir konkurrenskraftiga alternativ till bilen.

Största delen av trafikens energiförbrukning och koldioxidutsläpp uppkommer i dag inom vägtrafiken, eftersom de flesta resor och transporter sker på gummihjul. Vägtrafiken förbrukar också mycket energi per person- och tonkilometer. Den växande trafiken medför även många andra olägenheter såsom buller, partikelutsläpp och trafikstockningar.

Det första som ordet trafikinfrastruktur för tankarna till är vägar och gator; därnäst kommer spårvägar, vattenleder, hamnar och flygplatser. Till trafiksystemet hör emellertid också leder, rutter och områden för gång och cykling, kollektivtrafiklinjer, hållplatser och stationer samt parkeringsplatser och parkeringstjänster för bilar och cyklar. Utbudet av trafikinformation kräver också en särskild infrastruktur.

Viktiga metoder för hantering av trafiksystem och trafikmängder är förutom infrastruktur och tjänsteutbud även reglering, prissättning av tjänsterna samt information och attitydpåverkan. Utsläppsgränser sätts upp för bilarna, i städerna kan man ta ut trängselavgifter och människorna uppmuntras till hållbar trafik genom marknadsföring.

Att uppmuntra till hållbar trafik med hjälp av olika åtgärder kallas mobilitetsstyrning. Det handlar om dels styrning genom information, dels användarorienterad utveckling av tjänsterna.