Hoppa till innehållet

Bioenergi är den viktigaste förnybara energikällan i Finland. Bioenergi används i stor utsträckning och produceras i olika skalor, från stora skogsindustrianläggningar till småskaliga enskilda hushåll och fastigheter. Under de senaste åren har regionala värmeverk och fjärrvärmeverk avsevärt ökat andelen bioenergi jämfört med fossila bränslen.

Bioenergi används i en mängd olika former. Förutom som fast bränsle kan biomassa omvandlas till gasformiga och flytande bränslen. Biomassa kommer från en mängd olika källor – skogar, åkrar och jordbruk, industriella sidoströmmar och avfall.

Skogsindustrin är den överlägset största producenten och användaren av bioenergi i Finland. Effektiv avverkning och logistik möjliggör också en kostnadseffektiv produktion av energived.

Även om bioenergi redan används i stor utsträckning i Finland finns det fortfarande många nya möjligheter att ersätta fossila bränslen med bioenergi, särskilt i större byggnader, regioner och transportsektorer. Finland är ett av de ledande länderna i Europa när det gäller produktion och användning av avancerade biobränslen för transport, och användningen av dessa förväntas fortsätta att öka.

Användning av bioenergi

Bioenergi är förnybar energi som utvinns ur olika typer av biomassa, t.ex. trä, grödor och biobaserat avfall. Bioenergi klassificeras som koldioxidneutral, dvs. den förväntas inte bidra till koldioxidutsläpp. Detta beror på att det kol som frigörs när biomassa förbränns på lång sikt binds tillbaka i den växande biomassan.

Genom att ersätta fossila bränslen med bränslen som framställs av biomassa kan man minska utsläppen av växthusgaser och därmed bromsa klimatförändringarna. Användningen av biomassa kan också minska andra negativa effekter av energiproduktion, såsom utsläpp av tungmetaller och svavel. Användningen av inhemsk biomassa bidrar också till självförsörjning och försörjningstrygghet inom energiproduktionen och skapar nya arbetstillfällen, särskilt på landsbygden.

Bioenergi ingår:

  • träbaserade bränslen
  • peltobiomassat
  • biogas
  • Biologiskt nedbrytbar del av återvunna bränslen och avfallsbränslen

Trä spelar en viktig roll i den totala energiproduktionen

Finland har den högsta andelen biomassa av den totala energiförbrukningen i industriländerna, och trä spelar en viktig roll i detta. År 2024 kommer förnybar energi att stå för 43,5% av den totala energiförbrukningen i Finland. Träbränslen stod för nästan två tredjedelar av Finlands förnybara energianvändning (Källa: Statistikcentralen).

Den största användaren av träenergi är skogsindustrin, som använder skogsflis och de träbaserade biprodukterna och avfallsslammet från sina processer, till exempel svartlut, i sin energiproduktion.

Andra källor till bioenergi

Hittills har energi som producerats från åkerbiomassa, återvunna bränslen, biobaserade bränslen och biogas spelat en relativt liten roll i den totala energiproduktionen. Deras betydelse ökar dock i takt med att man söker alternativ till fossila bränslen. Den långsammare klimatförändringen och uttömningen av reserverna av fossila bränslen ökar intresset för en rad olika alternativa energikällor.

Bioenergi kommer att fortsätta spela en viktig roll

I Finlands energi- och klimatstrategi betonas minskning av utsläppen särskilt med tanke på kostnadseffektivitet, försörjningstrygghet och industriell konkurrenskraft. Elektrifieringen av energiproduktionen och utnyttjandet av spillvärme minskar den förbränningsbaserade produktionen och därmed också användningen av bioenergi, t.ex. inom fjärrvärmen.

Användningen av träbränslen kommer dock att fortsätta att spela en viktig roll, särskilt inom skogsindustrin. Användningen av skogsflis kommer till stor del att bero på skogsindustrins cykliska natur. Mellan 2021 och 2024 kommer cirka 10,5 miljoner kubikmeter skogsflis per år att användas i värme- och kraftverk.

Främst som ett resultat av den ökade användningen av biobränslen är en femtedel av transportsektorn redan baserad på förnybar energi. Bioetanol och biodiesel produceras från socker- och oljerika växter, cellulosa från vedartade växter och biologiskt nedbrytbart avfall för att ersätta fossila bränslen för transporter. Bland annat skogsindustrin utvecklar så kallade bioraffinaderier, som producerar biobränslen från träavfall och olika biprodukter från skogsindustrin, inklusive biobränslen som är lämpliga för transport.

I och med elektrifieringen av personbilstransporterna kommer flytande biobränslen, biogas och nya elbränslen att få en allt viktigare roll för tunga vägtransporter, sjötransporter och flygtransporter.

Energi från skogen

Största delen av den förnybara energi som används i Finland och mer än en fjärdedel av den totala energianvändningen produceras av träbaserad biomassa.

Den mest traditionella formen av vedenergianvändning är småskalig vedanvändning, dvs. uppvärmning av småhus och andra fastigheter med vedspisar eller panelbrädor. Användningen av trä som enda uppvärmningsform har minskat betydligt under årtiondena i takt med att andelen fjärrvärme och elvärme har ökat, men andelen småskalig träanvändning är fortfarande betydande. En uppvärmningsform är användning av träpellets.

Skogsflis är det generiska namnet på träflis som kommer direkt från skogen för energianvändning, oavsett var den flisas. Skogsflis är mekaniskt flisat trä som används i automatiska trävärmesystem för byggnader, fjärrvärmeverk och i värme- och kraftverk i städer och industrier.

Massiva träflisor
Bild: Massiv träflis. Massiv träflis med en fukthalt på 30 %. Foto Laura Vertainen, JAMK.

Energi trä

Trä eller timmer som är avsett för energianvändning kallas vanligen energived. Energived är vanligtvis trä som inte är lämpligt att använda som råvara för skogsindustrin, inklusive obeskurna hela stockar, beskurna stubbar, kalhyggen, toppar och sticklingar från slutavverkningsområden. Stubbar tas också från avverkningsområden och vägbyggen och krossas efter kalavverkning.

Idag betraktas energived som en viktig resurs i skogsbruket. Integrerad avverkning har förbättrat utvinningen av skogsflis. Vid integrerad avverkning avverkas både industrived (massaved) och energived till energiproduktionsanläggningar samtidigt. Fler skogsmaskiner och transportföretag behövs för att öka användningen av skogsflis.

Biprodukter från skogsindustrin

Vid användning och produktion av trä inom skogsindustrin uppstår energifraktioner, varav de viktigaste är svartlut, bark och sågspån, som är en biprodukt vid massakokning. Dessa energifraktioner har under en längre tid utnyttjats fullt ut som energikällor, främst i industrins egna kraftverk och pannor för produktion av el, processånga och värme.

Återvunnet trä är också en viktig energikälla. Träprodukter och träkonstruktioner kan också användas som energi i slutet av sin livscykel.

Mer information om användningen av träbränslen i Finland finns i Naturresursinstitutets statistikdatabas:

Energi från fält

Agrobiomassa är det generiska namnet för biomassa från jordbruk. Ordet ”biomassa från grödor” används ofta i samma betydelse, men biomassa från grödor är en delmängd av agrobiomassa. Andra agrobiomassor är gödsel, kasserat foder, rovor och biprodukter från livsmedelsindustrin som slakteriavfall, dynga och vassle.

Med åkerbiomassa avses energigrödor (t.ex. sockerrör och oljeväxter) och biprodukter från spannmålsproduktion (halm) som odlas på åkrar eller på mark som frigjorts från torvproduktion, och som kan användas som bränsle eller förädlas till fasta eller flytande bränslen. Sjökål anses också ha egenskaperna hos en agrobiomassa.

Källa: bioenergiproduktion på åkermark i Finland

Viktiga energiråvaror och deras användning

Agrobiomassabaserade energiråvaror kan grupperas efter deras användning eller ursprung. Användningen förändras ständigt i takt med att bränsleproduktionsprocesserna utvecklas. I Finland har användningen av agrobiomassor i energiproduktionen hittills varit ganska begränsad och har främst använts i stora kraftverk.

Beroende på typ av gröda kan åkerbiomassa användas för energiproduktion i form av fasta eller flytande bränslen och biogas. Fasta bränslen är bland annat halm, spannmål och så kallade energigräs som rörflen och bladvass.

Växter som är rika på socker och stärkelse (t.ex. sockerbetor, spannmål och potatis) används för att producera alkoholbaserade bränslen som bioetanol. Oljerika grödor, som raps, rybs och lin, producerar vegetabilisk olja som kan användas som ersättning för eldningsolja (kräver modifiering av oljebrännaren och är sällsynt). Dessutom kan t.ex. raps förestras för att producera biodiesel (RME, rapsmetylester), som i sin tur kan användas som transportbränsle som ersättning för fossilbaserad diesel.

Halm och spannmålskorn kan brännas som fasta bränslen, till exempel i värmeverk på landsbygden och i småhus i pannor som är lämpliga för förbränning av dem. Torra cellulosabaserade biomassor från åkermark, t.ex. rörflen, halm och spannmålsavfall, kan förbrännas som sådana eller blandas med andra bränslen under vissa förhållanden. På gårdarna används framför allt agnar som förbränns i balar och spannmålssorteringsrester som blandas med träflis i gårdens värmeverk. Dessa agro-biomassor kan också pressas till briketter eller pellets.

Skörd av rörflen från fältet
På bilden. Skörd av kikärtsgrödan. Foto av Sakari Alasuutari/Plugi.

Det effektiva värmevärdet för halmens torrsubstans är cirka 17,4 MJ/kg, vilket är i samma storleksordning som träpellets, så värmevärdet gör halmen till ett mycket lämpligt bränsle. Användningen av halm hämmas dock av dess låga energitäthet. En kub löst liggande halm väger mellan 30 och 40 kg. På grund av den stora bulkvolymen kräver halm mycket utrymme för lagring, vilket leder till höga lagrings- och transportkostnader. Halm kan också komprimeras till pellets eller briketter, vilket ökar bränslets densitet och underlättar hanteringen.

Solkraftverk på ett fält

När det gäller jordbruksmark som är särskilt svår att odla eller lågproduktiv kan man undersöka om det skulle vara mer lämpligt för energiproduktion att installera en solkraftsanläggning på åkern istället för att odla den. Från fall till fall kan åkern fortfarande användas för jordbruksändamål, t.ex. som betesmark för mindre husdjur som får.

Värmeentreprenörskap

Entreprenörsvärme är lokal produktion av förnybar energi, där entreprenören eller företaget säljer värme till användaren till ett överenskommet pris. Bränslet är vanligtvis trä från entreprenörens egna skogar eller från närområdet, men även biprodukter från träförädling, återvunnet trä och torv.

Termiskt entreprenörskap främjar lokalt näringsliv

Att producera värme från trä och andra biobränslen ger lokal sysselsättning och minskar oljeimporten. Det är också ett ekonomiskt och miljömässigt bra sätt att producera värme.

Förutom inköp av bränsle driver entreprenören värmeverket och får intäkter från den energi som produceras för den fastighet som ska värmas upp eller för värmenätet. Värmeverken kan ägas av fastighetsägaren eller entreprenören och ha en kapacitet från några hundra kilowatt till flera megawatt.

Den regionala ekonomiska effekten av termiskt entreprenörskap på den regionala ekonomin
Bild. Termiskt entreprenörskap har en positiv inverkan på den regionala ekonomin (Klicka för att förstora).

Värmeverksamheten har startat med små oljeeldade värmeverk, som har konverterats till fliseldning av en värmeentreprenör. Från att ha varit en sidoverksamhet har det nu blivit huvudsyssla för många entreprenörer.

Köparen av värmen är vanligtvis kommunen. Träenergi erbjuder kommuner och städer ett lokalt energialternativ, där man använder energiresurserna i den egna regionen och tjänster från lokala entreprenörer. På så sätt stöder kassaflödena från värmeverksamheten den ekonomiska utvecklingen i lokalsamhället.

Förutom för kommuner produceras värme i allt större utsträckning även för företag.

Källa: TEM Industry Report (1/2023) Förnybar energi – mot en koldioxidneutral framtid

Elementet hoppade över

Karta. Värmeentreprenörer på kartan – inklusive de som har gett tillstånd för publicering. Källa: Värmeentreprenörskap och förnybar energi (TTS)

Senast uppdaterad: