Flytande biobränslen
Biomassa kan omvandlas till flytande biobränslen som ersätter fossila bränslen för transporter och energiproduktion. Biobränslen kategoriseras ofta efter generation. Generationerna beskriver biobränslenas råvaror, produktionsteknik och hållbarhet med avseende på miljöpåverkan.
I Finland används biobränslen i synnerhet när de blandas i transportbränslen. Intresset för att använda biobränslen i trafiken ökar, särskilt för att de kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken. Samtidigt kan de förbättra det inhemska innehållet i transportbränslen och generera inkomster för den inhemska skogs- och energiindustrin och inhemska råvaruproducenter, såsom jord- och skogsbruksföretagare, i stället för att köpa importerad olja.
Främja användningen av biobränslen
I EU:s och Finlands klimat- och energipolitik har man satt upp mål för att öka användningen av biodrivmedel inom transportsektorn. EU:s mål är att 29 procent av energiförbrukningen inom transportsektorn ska komma från förnybara energikällor senast 2030.
I Finlands energi- och klimatstrategi fastställs utsläppsminskningsmål för den sektor som delar på bördan (dvs. de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln) och därmed även för transportsektorn. Den medelfristiga klimatplanen (KAISU) omfattar också åtgärder för att minska utsläppen inom sektorn för fördelning av bördan för att uppfylla EU-åtagandena.
I Finland har främjandet av biodrivmedel främst baserats på den årliga distributionsskyldighet som ålagts försäljare av drivmedel. I praktiken sker ökningen av biobränslen genom att allt mer biobaserade alkoholer (t.ex. etanol och butanol) blandas i bensin och biodiesel som förädlats från biomassa blandas i diesel.
Enligt distributionsskyldigheten ska andelen biodrivmedel uppgå till 19,5 % år 2026. Distributionsskyldighetens flexibilitetsmekanism gör det möjligt för distributörer att uppfylla upp till 5,5 procentenheter av sin skyldighet genom alternativa utsläppsminskningsåtgärder som har genomförts i Finland.
År 2030 och därefter är distributionsskyldigheten 34 procent, vilket är något högre än EU-skyldigheten, eftersom transporterna spelar en viktig roll för att minska utsläppen i Finland som helhet. Distributionsskyldigheten gäller distributörer av drivmedel för vägtransporter som levererar minst 1 miljon liter bensin, diesel, naturgas, biodrivmedel, biogas och icke-biologiska förnybara drivmedel för konsumtion under ett kalenderår.
Generationer av biobränslen
Biobränslen för transport kan produceras från ett brett spektrum av biomassor med hjälp av en mängd olika tekniker och koncept. Så kallade första generationens biodrivmedel för transport produceras över hela världen från socker- och stärkelserika växter (bioetanol) och oljerika växter och bioråvaror (biodiesel).
Det finns också mer avancerade andra generationens biobränslen i kommersiell produktion som är mer miljömässigt hållbara. Dessa biobränslen tillverkas av växt- och träbaserad cellulosa, avfall och restprodukter. Dessa biobränslen är mer effektiva när det gäller att minska utsläppen och är av högre kvalitet än första generationens biobränslen. Produktionen av andra generationens biobränslen konkurrerar inte heller med livsmedelsproduktionen.
Tredje generationens biodrivmedel är nya drivmedel som är under utveckling men ännu inte i kommersiell produktion. Tredje generationens biodrivmedel produceras från helt nya råvaror, till exempel alger.
E10-bensin minskar koldioxidutsläppen från transporter
I Finland finns det två olika typer av bensin:
- 95 oktan: 95 E10
- 98 oktan: 98 E5
E10-bensin innehåller upp till 10 volymprocent bioetanol och E5-bensin upp till 5 volymprocent. E10-bensin är inte lämplig för alla bilar, varför det också finns ett E5-alternativ.
Dessutom finns E85, en högoktanig etanol som, som namnet antyder, innehåller upp till 85 volymprocent etanol och minst 15 volymprocent bensin, tillgänglig och kan användas i flexfuelmodeller av olika bilmärken. Flexfuel-bilar kan tankas flexibelt med både högoktanig etanol och vanlig bensin, och båda kan fyllas i samma tank.
Biodiesel och förnybar diesel är olika bränslen
En biokomponent blandas också in i dieselbränsle. Biodiesel är FAME-diesel (Fatty Acid Methyl Ester), dvs. förestrad rapsolja eller annan olja. Den innehåller för närvarande upp till 7 volymprocent.
Förnybar diesel tillverkas huvudsakligen av avfallsbaserade råvaror i en process som liknar ett konventionellt oljeraffinaderi. Den kan användas i en blandning av mer än 7%, ofta till och med som sådan (100% blandning). 100% förnybar diesel finns redan tillgänglig på den finska marknaden, men du bör kontrollera med din bilmärkesimportör om det är lämpligt för din bil. Fördelen med förnybar diesel är att användningen av den inte kräver några ändringar i bilens teknik (s.k. drop-in-bränsle).
Pyrolysolja
Inom el- och värmeproduktion kan lätt- och tungolja ersättas med exempelvis pyrolysolja. Som namnet antyder produceras den med pyrolysteknik och kan framställas av träbaserade råvaror som sågspån och flis samt biprodukter från skogsindustrin som bark och svartlut. Under vissa förutsättningar kan pyrolysolja blandas med fossil olja vid oljeraffinering för att få en viss andel förnybar diesel i den fossila blandningen.
Pyrolysolja är det billigaste flytande biobränslet när det gäller produktionskostnader. Dess egenskaper ligger närmast dem hos tjock eldningsolja. På grund av den högre syrehalten och den högre fukthalten är värmevärdet för pyrolysolja ungefär hälften så högt som för mineralolja och i samma storleksordning som för träpellets.
Syntetiska bränslen
Syntetiska bränslen är det senaste tillskottet i den förnybara bränslemixen. De kallas för elektriska bränslen eller RFNBO-bränslen när förnybar energi används för produktionen. Förnybara syntetiska bränslen är kemiskt uppbyggda av väte och koldioxid från en förnybar källa, ofta med användning av metan eller metanol.